Vägsamfälligheten och samfällighetsföreningen bildas
Det var den 9 november 1979 som Länsstyrelsens förrättningslantmätare beslutade att en gemensamhetsanläggning skulle bildas bestående av det stora flertalet vägar inom Väsbystrand, Ugglan och Lillnäset samt Väsbystrands brygga. Beslutet vann laga kraft den 17 januari 1980, då förrättningsbeslutet registrerades hos Fastighetsbildningsmyndigheten.
I beslutet ingick även att en samfällighetsförening skulle bildas för att ansvara för vägarna och ångbåtsbryggan.
Viktigt att observera är att fastigheternas anslutning till samfälligheten liksom föreningen var och är obligatorisk.
Under de möten som föregick förrättningsbeslutet diskuterades olika modeller för hur avgifterna skulle utformas. Beslutet blev dock till slut att alla anslutna fastigheter skulle ha samma andelstal – d.v.s. 1 – och därmed betala samma avgift.
I samfälligheten ingår även stamfastigheterna Mörtsunda 1:2 och Väsbystrand 1:1. Dessa har dock andelstalet 0 och betalar därför ingen avgift.

Bakgrund
Några noga fastställda regler för väghållningen inom våra områden Lillnäset, Ugglan och Väsbystrand fanns knappast i äldre tider. Det fick ankomma på fastighetsägarna på framför allt ”Gamla Ugglan” samt Väsbystrands Villaägareförening att försöka hålla vägarna i hyfsat skick. Äppeluddsstigen, som började vid nuvarande Ugglans vändplan, var länge bara en gång- eller fästig. 1965 lät dock flertalet av fastighetsägarna längs denna bygga en körbar väg och året därpå bildades dessa en särskild samfällighetsförening för denna väg, Ugglan-Äppeluddstigens vägsamfällighet. Efter några år upplöstes denna och fastighetsägarna kom med i den större vägsamfällighet som redan fanns.

Den första stora samfälligheten och ”Nya Ugglan”
För att få ett fastare grepp om vägfrågorna bildades 1959 en första större samfällighet: Ugglan-Väsbystrand vägsamfällighet. Den omfattade Väsbystrandsvägen och dåvarande Ugglans väg, d.v.s. vägen från ångbåtsbryggan fram till Ugglans vägskäl. I samfälligheten ingick även ångbåtsbryggan och möjligen även hela eller delar av Flagguddsstigen.
En stor förändring kom 1967, då 23 tomter avstyckades på Ugglan längs nuvarande Väsbystrandsvägens sista del, som byggdes i samband med detta. Övriga vägar sköttes fortfarande av resp fastighetsägareföreningar och/eller fastighetsägare.

Nya tomter på Lillnäset
Nästa stora förändring påbörjades 1972 då Gränges Mark köpte stora delar av nuvarande Lillnäset. Det fanns då sedan tidigare planer på att stycka av ett antal tomter där och Väsbystrands Villaägareförening hade därför tidigt begärt att en vägförrättning skulle genomföras och då omfatta både den befintliga samfälligheten och Knektuddsvägen samt ev. även dåvarande Ängsvägen och vägen till Töcknan/Ålön.

Förrättningen
1976, 1977 och 1978 hölls några sammanträden med berörda fastighetsägare eller deras föreningar där olika alternativ diskuterades. Ett sådant var att behålla Ugglan-Väsbystrand vägsamfällighet samt att bilda en ny förening för andra berörda vägar.
Vid ett nytt möte i september 1979 beslöts dock att endast en förening – en ny sådan – skulle bildas och den 9 november 1979 beslöt förrättningslantmätaren att inrätta gemensamhetsanläggningen Väsbystrand ga:1, d.v.s. Väsbystrands vägsamfällighet.
Väsbystrands samfällighetsförening bildades omgående och höll sitt första sammanträde den 12 februari 1980, då en styrelse tillsattes inför föreningens första årsstämma i juni 1980.
Vid starten fick samfälligheten och därmed även föreningen drygt 190 medlemsfastigheter – 25 år senare hade antalet ökat till drygt 200.

Vägarna och deras namn
I samfälligheten ingick vid förrättningen följande vägar:
– Väsbystrandsvägen i hela sin nuvarande längd
– Flagguddsstigen Sjöbodsstigen Äppeluddstigen
– Talluddsstigen Ångbåtsstigen Midsommarstigen
– Väsby Badstig Björkstigen Väsbyklubbsvägen
– Nils Söderströms väg Hagviksstigen Robert Ringströms väg
– Knektuddsvägen Jockemsvägen Ösbynäsvägen
– Lillnäsetvägen Knektens Backe
Senare har även Ugglestigen tagits in i samfällighetens ansvarsområde liksom den allra sista delen av Robert Ringströms väg.
Föreningens totala vägnät är ca 9 kilometer.

Vägarnas namn
Många av vägnamnen har ”gammal hävd” och alla har numera officiella, av Österåkers kommun fastställda namn – i några fall helt nya namn – samt ”gatunummer”. De sista namnbesluten togs 1994. Vissa av de gamla namnen godkändes inte av kommunen, eftersom det fanns andra vägar eller gator med samma namn i kommunen.
Ugglestigen har sitt namn efter Ugglans gård. Tidigare kallades Väsbystrandsvägen efter Ångbåtsstigen för Ugglans väg. Namnet ”Ugglan” försvann därmed från våra vägnamn i samband med att hela vägen från Väsby Gård till slutet av ”Nya Ugglan” fick namnet Väsbystrandsvägen. Men namnet Ugglan togs till heders igen i samband med att nuvarande Ugglestigen rustades upp och togs in i samfälligheten.
Äppeluddsstigen, Flagguddsstigen och Talluddsstigen är namn som troligen ”bara uppstått” långt innan de fick sina officiella namn.
Ångbåtsstigen, Midsommarstigen och Väsby Badstig hade tidigare inga allmänt vedertagna namn utan ”döptes” i samband med att kommunen – liksom sannolikt även posten – ville ha fastställda namn på samtliga vägar.
Björkstigen kallades tidigare för Södra Slingan. Vid Björkstigen är det gott om björk så namnet är lätt att motivera. En poäng i sammanhanget är dock att det första huset på norrsidan sedan många år ägs av Solveig Björk. Solveig är dotter till Erik Jansson, som 1950- och 60-talen byggde eller byggde till åtskilliga av husen på Väsbystrand liksom också flera bryggor.
Hagviksstigen – tidigare Norra Slingan – har fått sitt namn efter Hagviks trädgård, som på 1930-40-talen sålde framför allt bär till Fruktcentralen i Stockholm. Hagvik är den första fastigheten på Väsbystrandsvägen på sjösidan. Mellan Hagviksstigen och Björkstigen finns vägmark inritad, men att dra väg på denna sträcka har aldrig varit aktuellt – terrängförhållanden är mycket besvärliga.
Väsbyklubbsvägen kallades förut för Ängsvägen, men det namnet godkändes inte av kommunen. Vägen byggdes på 1960-talet. Namnet Väsbyklubb tillkom 1964 på begäran av posten som ville ha någon slags adress för fastigheterna på ”Ålösidan”. ”Klubben” kallades vissa delar av detta område av familjen Oskar och Svea Jansson som i flera årtionden brukade torpet Töcknan. Ordet betecknar en bergknalle e.d. och ”klubben” ska uttalas med grav accent – som exempelvis ordet ”kråkan”.
Nils Söderströms väg har fått sitt namn efter Nils Söderström som var ordförande i Väsbystrands Villaägareförening 1953 – 1965, d.v.s. under de år då bl.a. den första biten av den vägen liksom Väsbyklubbsvägen byggdes i villaägareföreningens regi.
Robert Ringströms väg har fått sitt namn efter Robert Ringström som var en av de första ”nybyggarna” på Väsbystrand på 1920-talet. Han var också en av de drivande vid bildandet 1934 av Väsbystrands Villaägareförening, då det framför allt handlade om att se till att ångbåtsbryggan hölls i användbart skick.
Knektuddsvägen: vem den knekt var som fått ge namn åt hela udden vet nog ingen. Vid Knektens backe, har dock funnits en husgrund efter denne okände knekt. Denne lär också vara upphov till de spökerier som sägs pågå – eller ha pågått – på Knektudden.
Knektens Backe kallades tidigare Tvärvägen, men detta namn godkändes inte av kommunen.
Jockemsvägen: namnet är taget efter Jockemsviken, d.v.s. den lilla viken mellan Knektudden och Ringströmsområdet. Längs vägen från golfklubben genom golfbanan mot Grönnäset låg tidigare ett litet hus, Jockhem (obs stavningen). Där lär en s.k. ”kogubbe” ha bott – en man som hjälpte till med djurhållningen på Väsby Gård. Efter ”kogubben” hyrdes stugan några år på 1930-talet av skådespelaren Arthur Rollén. Huset revs för att bli ved under andra världskriget. Husgrund och en raserad källare fanns kvar rätt länge men försvann nästan helt i samband med att golfbanan anlades.
Namnet Ösbynäs i Ösbynäsvägen hänger ihop med att området bortom Stenvillan upp mot utfarten till stora vägen heter Ösby. Här fanns tidigare ett antal parhus – bara ett finns kvar och namnet Ösby är nog på väg att försvinna. Busshållplatsen hette tidigare Ösby vägskäl, men namnet är sedan länge utbytt mot Väsby vägskäl.
Lillnäsetvägen är givetvis uppkallad efter namnet – och fastighetsbeteckningen – på hela området.

Ångbåtsbryggan
Väsbystrands brygga har trafikerats åtminstone sedan 1931.
1934 var bryggan dock i så dåligt skick att en rejäl upprustning var nödvändig. För att ta ansvar för detta och driva frågan bildades 1934 Väsbystrands Villaägareförening. En första reparation det året gick på 102:- – föreningens samlade inkomster i form av framför allt medlemsavgifter uppgick samma år till 107:-.
Året därpå byggdes vänthuset, som då placerades på vänster sida (sett från land) av planen framför bryggan.
1939 genomfördes en ny och större reparation till en kostnad av ca 2.000:-.
Sedan dess har under årens lopp åtskilliga reparationer genomförts och till ständigt stigande kostnader.

På väg att rasa
De riktigt stora problemen började 1987. Reparationsbehoven var så stora att man även diskuterade att riva den gamla bryggan och bygga en helt ny. En särskild bryggkommitté bildades för att ta fram förslag, kostnads- och finansieringskalkyler m.m.
I augusti 1989 blev läget akut. Waxholmsbolaget meddelade nämligen att bryggan stängts av för trafik.
Bryggdäcket på den yttre delen var nämligen på väg att glida av fundamentet och ut i vattnet.

Trafik eller ej
Den stora frågan blev nu om det fanns risk att Waxholmsbolaget skulle bestämma sig för att stänga bryggan för gott, om det inte snabbt kom en lösning på bryggproblemet. Lösningen kom i form av en ponton som hyrdes in från Stockholms hamn. Waxholmsbolaget var med på noterna och trafiken återupptogs i juli 1990.
Samtidigt fortsattes arbetet på att få fram planer för en ny brygga, att göra geotekniska undersökningar av sjöbotten och vattendjup, att göra finansieringskalkyler och att leta möjligheter att få statsbidrag.
Hyreskostnaderna för pontonen blev till sist övermäktiga för samfälligheten. I augusti 1992 bogserades pontonen iväg och därefter låg trafiken nere i nära två år.

Statsbidrag beviljas men några protesterar
1991 meddelade Vägverket att ett nytt bryggbygge skulle kunna få statsbidrag – dock inte när några pengar skulle kunna betalas ut. Därmed gick det inte heller för samfälligheten att ta in offerter från några byggföretag. Vi fick vänta och se.
Alla var dock inte nöjda med årsmötets beslut 1991 att samfälligheten skulle satsa stora pengar på att bygga ny brygga. Ett antal medlemmar överklagade beslutet att bygga nytt och frågan avgjordes till samfällighetsföreningens fördel i Stockholms tingsrätts fastighetsdomstol i juni 1992. Utslaget överklagades till Svea hovrätt, som i oktober 1993 fastställde fastighetsdomstolens utslag.

Upphandling och bygge
I mars 1994 skickades förfrågningsunderlag för bryggbygget till 11 olika entreprenadföretag och efter avslutade förhandlingar med stor hjälp från Vägverkets sida kunde PEAB anlitas som entreprenör.
Bygget drogs igång ganska omgående, men drabbades av en del oväntade problem. Berggrunden, där bryggan skulle placeras, visade sig vara både ojämnare och ligga djupare än vad de första undersökningarna gett vid handen. Det här betydde en betydande fördyring, men till slut kunde i alla fall den nya betongbryggan färdigställas och invigas utan någon större försening..
Inför invigningen hade även vänthuset flyttats till andra sidan av bryggplanen.
Totalkostnaderna blev drygt 900.000:- . Statsbidraget via Vägverket uppgick till 70 % och landstinget bidrog med ytterligare 7 %. Samfällighetsföreningens egen kostnad blev ca 210.000:-, d.v.s. drygt tusenlappen per fastighet.
Man kan konstatera att samfälligheten hade turen med sig vid upphandlingen. Det var mycket dåliga tider för bygg- och entreprenadföretagen. Av de 11 tillskrivna var det hela 9 som lämnade anbud – däribland flera av branschens största. Liknande bryggbyggen på andra håll bara några år senare har blivit betydligt dyrare.

Invigning
Väsbystrands ångbåtsbrygga återinvigdes den 23 juli 1994 kl. 13.00 med tal, sång och musik och ca 200 närvarande Väsbystrandsbor med gäster.
Kl. 13.45 ankom s/s Storskär kraftfullt tutande och med fullt signalställ hissat samt medförande ytterligare ett antal gäster från bl.a. Waxholmsbolaget och Trafikantföreningen.
Sedan dess finns Väsbystrand åter med i Waxholmsbolagets turlistor som en brygga som trafikeras.

April 2008
Leif Söderström som gärna tar emot rättelser, synpunkter, förslag till kompletteringar m.m. leifsoderstrom@telia.com.